Ja himmel, var börjar man.

1. Lasse Lönndahl låter som en sjungande variant av Farbror Bosse.

2. Towa Carsson försöker låta som en 17-åring, det var hon inte.

3. Texten! Den tillhör inte det rumsrena idag. Försökte röka pipa för en halvtimme sen och av yrsel fick en släng? Samma sak med den där drinken? Idag förstår vi vad det var i pipan och drinken liksom men det kan inte majoriteten av lyssnarna gjort då?

4.  Originalet på engelska har ju även verser? Varför plockade man bort dom här och kör refrängen runt runt med minimalt ändrad text? Den text som stämmer är nästan ordagrant översatt dock.

5.  Försöker Lasse Lönndahl få med en publik i en studio på allsång mot slutet?

En lärling på våran gård är såklart den svenska versionen av Son of a preacher man. Den framförs av Sylvia Vrethammar och hon sjunger alldeles utmärkt.

Men vem i herrans namn har översatt låten? Den är ju helt hysterisk och kraften i originalet har liksom totalt gått förlorad, dessutom står nödrimmen som spön i backen.

Missa inte heller slutet på andra versen, “Håll ni er till era pengar så kan jag hålla mig till mina drängar”.

Grövre än så blir det inte gott folk.