Jag tycker förändringar är bra och att det är en ynnest att saker utvecklas. jag tror många glömmer bort hur webben var för tio år sedan, en plats som bara handlade om text och bilder, kanske möjligtvis lite ljud men då skulle man installera det fasansfulla Real Player. Jag tror få vill ha tillbaka saker från förr som movieboxen, VHS-kassetterna, datorer stora som hus och mobiler som inte gick använda till annat än att ringa med, och gjorde man det kostade det typ 5:- minuten innan kl 19.
Undertecknad anses nog lite udda av många som konstant vägrar titta i backspegeln mer än nån minut åt gången. Att konstant genom sin väg mot yngre medelålders man vägra återföreningar med gamla körer och band där målet skulle vara att hoppa upp på scenen och köra låtar som man körde, och antagligen gillade, för tio-femton år sedan. I sådana sammanhang känner jag mig konstant obekväm och undrar om målet är att man ska ha på sig sina gamla kläder också? Är du den du var då och inget förändrats? Jag skulle aldrig vilja bli den 21-årige Björn igen.
Jag är fast beslutsam över att det inte finns någon större anledning att kolla i backspegeln och undra, ångra och fundera förutsatt att det inte är något oupplöst trauma. Dom tiderna är borta, finito, och kommer aldrig mer tillbaka. Jag vill hellre ha framtidstro, att det kommer nya faser i livet och nya möjligheter. Jag minns studietiden i Piteå med till största delen glädje men det är en tid i min periferi just nu. jobbet, mina studier och min framtid handlar om annat än musik, i alla fall till största delen. Och det är framtiden som är grejen, inte vad jag spelade eller sjöng för tio år sedan nu. Då var mitt liv musik, idag är musiken mitt levebröd. Jag älskar fortfarande att uppträda och tar fortfarande spelningar och får ofta bra betalt som trubadur. Det är kul, jag kan mitt yrke väl, såväl som artist som pedagog. Men det där med förändring kommer även in här, det som tidigare var en fröjd och ren lust är nu ett jobb och min syn har förändrats radikalt. Samma sak med undervisningen. Det betyder inte att det är negativt, bara annorlunda.
Tiderna förändras och vi med den, det är så sant som sagt. Jag är mer tydlig med mina åsikter numer, jag garvar kanske inte år samma skämt eller är lika bred i min musiksmak. Jag tycker faktiskt att flertalet musikstilar är förfärliga och är öppen med det idag. Om så andra älskar den musiken så är det också okej, men en sak har jag lärt mig dom senaste tio åren och det är att om du inte står för din åsikt eller din ståndpunkt så kör andra över dig. Din verklighet är din egen, inte det som andra vill trycka upp i ditt nylle. Du är en fantastisk individ, värd all respekt för vad du tycker och tänker.
Jag bekänner kristen tro, gillar visor, hårdrock, stadiumrock och en del jazz. Är du muslim, gillar hiphop och nasheeds så är det helt okej. Jag bryr mig inte om andras smak och diskuterar gärna. Men heta och hård ord, skuldkastning och skitsnack ägnar jag mig inte åt längre. Har inget intresse och ingen motivation för sådant numer och skäms för att jag tydligen varit lätt lagd åt det hållet innan. Människor jag delat liv och tid med förr som valt att stänga in sig, tycka samtiden är jobbig och drömmer om dåtiden kanske jag inte heller har så mycket gemensamt med längre, tyvärr. Tiden är inte alltid en helare utan den kan också vara obarmhärtig i att slita isär människor. Betyder inte att jag tycker illa om personen i fråga eller inte uppskattar den tid man hade tillsammans.
Som sagt innan, tiderna förändras och vi med den. Söker du efter den Björn som fanns 2001 så kommer du att söka förgäves. Söker du efter Björn 2011 så finner du säkert vissa delar från 2001 men också en person som gått vidare. Som bytt stad, liv och som vid flera tillfällen hoppat, tagit stora risker och som vill tjäna, snarare än att bli tjänad. Som tror att eget engagemang i det man tror på är viktigare än alla politiska slagord i universum samt att den starkaste positiva synen är din egen förmåga att inte bara fånga dagen, utan även fånga ditt liv.
Och ja, som är positivt lagd till att livet förändras, och jag med det. Hopas jag känner likadant som pensionär.
