Spotify och gratisätande

Jag tillhör dom som avinstallerat Spotify efter att jag fått höra att mitt Spotify Free-konto skulle bli totalt oanvändbart. Jag betalade nämligen för mig genom att lyssna på reklam. Reklamfinansierat och gratis är inte samma sak och kommer aldrig att bli.

Gratis kräver ingen motprestation nämligen, reklam är en motprestation av högsta mått och således inte gratis alls.

Numer är Grooveshark och iTunes mina källor för musik.  Spotify känns mer och mer passé.

Förändringar

Jag tycker förändringar är bra och att det är en ynnest att saker utvecklas. jag tror många glömmer bort hur webben var för tio år sedan, en plats som bara handlade om text och bilder, kanske möjligtvis lite ljud men då skulle man installera det fasansfulla Real Player.  Jag tror få vill ha tillbaka saker från förr som movieboxen, VHS-kassetterna, datorer stora som hus och mobiler som inte gick använda till annat än att ringa med, och gjorde man det kostade det typ 5:- minuten innan kl 19.

Undertecknad anses nog lite udda av många som konstant vägrar titta i backspegeln mer än nån minut åt gången. Att konstant genom sin väg mot yngre medelålders man vägra återföreningar med gamla körer och band där målet skulle vara att hoppa upp på scenen och köra låtar som man körde, och antagligen gillade, för tio-femton år sedan. I sådana sammanhang känner jag mig konstant obekväm och undrar om målet är att man ska ha på sig sina gamla kläder också? Är du den du var då och inget förändrats? Jag skulle aldrig vilja bli den 21-årige Björn igen.

Jag är fast beslutsam över att det inte finns någon större anledning att kolla i backspegeln och undra, ångra och fundera förutsatt att det inte är något oupplöst trauma. Dom tiderna är borta, finito, och kommer aldrig mer tillbaka. Jag vill hellre ha framtidstro, att det kommer nya faser i livet och nya möjligheter. Jag minns studietiden i Piteå med till största delen glädje men det är en tid i min periferi just nu. jobbet, mina studier och min framtid handlar om annat än musik, i alla fall till största delen. Och det är framtiden som är grejen, inte vad jag spelade eller sjöng för tio år sedan nu. Då var mitt liv musik, idag är musiken mitt levebröd. Jag älskar fortfarande att uppträda och tar fortfarande spelningar och får ofta bra betalt som trubadur. Det är kul, jag kan mitt yrke väl, såväl som artist som pedagog. Men det där med förändring kommer även in här, det som tidigare var en fröjd och ren lust är nu ett jobb och min syn har förändrats radikalt. Samma sak med undervisningen. Det betyder inte att det är negativt, bara annorlunda.

Tiderna förändras och vi med den, det är så sant som sagt. Jag är mer tydlig med mina åsikter numer, jag garvar kanske inte år samma skämt eller är lika bred i min musiksmak. Jag tycker faktiskt att flertalet musikstilar är förfärliga och är öppen med det idag. Om så andra älskar den musiken så är det också okej, men en sak har jag lärt mig dom senaste tio åren och det är att om du inte står för din åsikt eller din ståndpunkt så kör andra över dig. Din verklighet är din egen, inte det som andra vill trycka upp i ditt nylle. Du är en fantastisk individ, värd all respekt för vad du tycker och tänker.

Jag bekänner kristen tro, gillar visor, hårdrock, stadiumrock och en del jazz. Är du muslim, gillar hiphop och nasheeds så är det helt okej. Jag bryr mig inte om andras smak och diskuterar gärna. Men heta och hård ord, skuldkastning och skitsnack ägnar jag mig inte åt längre. Har inget intresse och ingen motivation för sådant numer och skäms för att jag tydligen varit lätt lagd åt det hållet innan. Människor jag delat liv och tid med förr som valt att stänga in sig, tycka samtiden är jobbig och drömmer om dåtiden kanske jag inte heller har så mycket gemensamt med längre, tyvärr. Tiden är inte alltid en helare utan den kan också vara obarmhärtig i att slita isär människor. Betyder inte att jag tycker illa om personen i fråga eller inte uppskattar den tid man hade tillsammans.

Som sagt innan, tiderna förändras och vi med den. Söker du efter den Björn som fanns 2001 så kommer du att söka förgäves. Söker du efter Björn 2011 så finner du säkert vissa delar från 2001 men också en person som gått vidare. Som bytt stad, liv och som vid flera tillfällen hoppat, tagit stora risker och som vill tjäna, snarare än att bli tjänad. Som tror att eget engagemang i det man tror på är viktigare än alla politiska slagord i universum samt att den starkaste positiva synen är din egen förmåga att inte bara fånga dagen, utan även fånga ditt liv.

Och ja, som är positivt lagd till att livet förändras, och jag med det. Hopas jag känner likadant som pensionär.

Lärarlegitimation

Lärare är otroligt välutbildade och i 9 fall av 10 väldigt kompetenta. Men nu suras det från en del håll att regeringen vill införa lärarlegitimation.

Ett LYSANDE förslag som bara måste bli av om vi vill se en skola i framtiden som står för kunskap och kompetens. Kan inte sammanfattas bättre i en kommentar på DN.

“Kanske det inte är lika viktigt med att ha att göra med en obehörig kirurg, obehörig journalist, obehörig bilreparatör, obehörig lokförare, obehörig bibliotekarie, obehörig rörmokare.

Visst kan många andra fånga bovar, koppla el, skriva i tidningen, laga bilar och leta upp böcker osv. Många gånger kanske med större framgång än de som utbildats till detta. Men skulle vi vinna på att sätta det i system? Varför inte avskaffa alla formella krav i alla yrken då. Eller? Nej, bara i skolan är detta möjligt. Är inte det konstigt?”

Word brother.  Till alla som vill jobba inom skolan som lärare vill jag bara säga en sak, gör det för ni är efterlängtade. Men utbilda er till lärare först...

SAS – betongadministrationernas moder

Jag gnäller ofta på att skattemedel fördelas fel. Politiker, pappersvändare och fejksjuka får för mycket och dom som verkligen arbetar och dom som verkligen är sjuka (dom finns absolut, men dom är inte så många som vi tror) får för lite, that’s like it. Men när det kommer till att verka dom betongadministration måste väl vårt kära SAS komma i topp.

Man går back år efter år. Man försöker spara men lik förbaskat blir man överkörda av någon fackförening, oftast danska, och det blir mindre än vad man trodde och vips, så är nästa kvartalsrapport ÄNNU värre. Det pratas om nedläggning och att man ska lösa problemen?

Hur då? Kan någon förklara för mig hur det ska gå till? SAS vägrar konstant följa dom exempel vi ser på flygmarknaden idag. Jag menar inte att SAS ska bli ett Ryanair men då SAS går back och Ryanair plus så kan ju SAS i alla fall titta på vad som gjort att Ryanair tagit så mycket marknadsandelar och har en sådan bra ekonomi.

Det går att förenkla till tre punkter, om min analys stämmer.

* Enhetlig flygplansflotta. Tänk om SAS kunde ha EN flygplanstyp som standard och sen dess storebror på långdistans. Nu har man flygplan från Airbus, Boeing, Bombarier, Fokker och  SAAB. Fem tillverkare, fem olika leverantörer, fem olika utbildningar för piloter. Inga koncentrerade massinköp av delar och pilotutbildning eller rabatt vid beställning av nya flygplan.

* Lägg ner turer som inte går med vinst. Att bara på ren politisk vilja flyga turer som går med brakförlust vinner ingen på. Låt mindre flygbolag (Skyways?) få chansen på olönsamma turer. Dom har vänt minus till plus på det området förut. På Skellefteå (Som exempel, eftersom jag har rötterna där) kunde Skyways flyga 4-5 turer om dagen, med vinst. SAS la ner men startade upp igen, med samma gamla törstiga plan.

* Sälj onödiga och äldre plan. Det finns liten bäring i att flyga med MD-80 idag om dom inte är fullsatta. Det finns en anledning varför dom mer och mer fasas ut över hela världen. Samma sak gäller äldre 737:or. Satsa på nya Airbusplan som är dom bästa på marknaden idag (737 är bra, men en i grunden 20 år äldre konstruktion).

* Tänk miljö. Gröna inflygningar, inga omvägar utan flyg raka spåret så ofta som möjligt.

* Munnen efter matsäcken.
Just nu kostar bolaget mer än det drar in. Det är inte möjligt alls att fortsätta så.

Eller? Har jag fel? Kan jag absolut ha men jag tycker detta känns som självklarheter.

Kanske Android inte är så dumt?

Ibland känns det som om man måste välja mellan pest och kolera. jag gillar inte att bli inlåst i olika format och idéer. Macdatorer är inte inlåsta ett smack, du kan köra vilket OS du vill och vilka filer du vill. Du kan köra det som känns rätt oavsett om det är flash, html5 eller silverlight.

Det gäller dock inte iPad eller iPhone. Apple har systematiskt låst in systemet att mans ka bara kunna köra det APple gilalr och det Apple vill. Man ska köpa musik via deras tjänst och deras App Store är det enda sättet att köpa program. Jag gillar visserligen iTunes hårt, bättre jukebox finns ju knappt. Apple var smart när det gällde att designa och fixa en lösning som kombinerade laglig nedladdning med en jukebox men jag säger totalnej till att man ska bara kunna använda en form av mediaspelare, en form av webbläsare och en form av allt.

Det är precis vad Apple vill.

Jag väntade ut en Netbook för att kolla in vad Apple hade i bakfickan. En iPad med brister som att den saknar multitasking, flashstöd och inte kan köra annan webbläsare än Safari känns INTE okej. Sorry Apple, men jag vill kunna välja min mobiloperatör, min webbläsare och allt. Ni vet, jag växte upp som sista generation i ett förstatligat Sverige. Där ett televerk skötte all telefoni, där elverket skötte all el och där SVT skötte all TV.

Jag vill INTE ha det så igen, någonsin. Och erat sätt att låsa in mig i era lösningar ger mig flashbacks från förr. Jag kommer fortsätta att använda Mac men iPhone (Som är en lysande telefon, ska sägas) kommer nog bytas ut vid nästa mobilbyte. Och Steve Jobs storhetsvansinne har inte gjort saken bättre…

Tatueringsundran

Enligt olika skvallerforum så har Sveriges okrönta (och antagligen smått klent begåvade) skandalblondin Linda Rosing tatuerat in sin Peters Thelenus namn på handleden. Tack återigen för att jag fick veta då hela grejen är otroligt fånigt om nån frågar mig. Lite brutna hjärtan som en del 15-åringar kan hålla på med fast omöjligt att ta bort.

Min förundran är bara om hon gjort samma sak ifall partnern hetat Agne, Bert eller Styrbjörn?

Tidernas värsta låtar – Del 3 – Bröderna Almkvist

brödernaa

Artist: Bröderna Almkvist
Låt: Uppå Fäbovallen
Album: Tjo och tjim med Bröderna Almkvist
Producent: Drängafan (typ)

Gröna vågare på 70-talet hade nån knäpp idé om att avveckling var bättre än utveckling och att det bästa man kunde göra var att odla lin, äta getost och bo i en stuga nånstans i Härjedalen. Inget fel på det men det passar inte direkt alla.

Bröderna Almkvist måste varit ett musikaliskt svar  på just detta. Man skulle tillbaka till grunderna, naturen och javisst, till folkmusiken. Denna lilla förjutsande visa som heter “Uppå fäbovallen” där ordet fäbovallen så käckt rimmar på “orrspel uti tallen” är ett hån mot en musikstil jag i grunden älskar, nämligen folkmusik.

Det är sådant som detta som gör att folkmusiken har så kasst rykte bland många. För mycket tjo och tjim och på tok för töntigt. Folkmusik kan vara tung, medtyckande och slagkraftig … det vill dock inte Bröderna Almqvist ge sken av.

Man undrar vad målet med deras musik är? Gammeldans till detta köper jag inte. Pensionärshem? Nygammalt med Bosse Larsson? Eller rödgröna proggare?

Döm själva :-)

Tidernas värsta låtar – Del 1 – Chicago söker inspiration

Artist: Chicago (Sång: Peter Cetera)
Låt: You’re The Inspiration
Album: Chicago 17
Producent: David Foster

Ibland undrar jag bara hur man tänkte 1984. You’re The Inspiration” är egentligen en ganska fin sång men den misshandlas så till den milda graden av David “margarinmonstret” Foster, bandets producent, så man undrar om det inte är straffbart.

Det sjuka är att denna tar 100% fokus från vad Chicago egentligen var, nämligen ett respekterat rockband med skickliga musiker. Här är dom dock ersatta av allt vad elektronik hette. Och inte nog med det, det är kvantiserat så in i helskotta. Allt eventuellt sväng är som bortblåst i en sörja av DX7:or och tidsenliga trummaskiner och synthmattor som Foster programmerat som om det hängde på hans liv.

Det är helt enkelt FÖR exakt, för plastigt och på tok för slätstruket. Produktionen är så slätstruken som om den vore gjord för att att passa in på en amerikansk radiostation i mellanvästern där den spelas för 52-åriga Candy och hennes man Kenny som firar 30-årig bröllopsdag på ett motell vid namn “Second Honeymoon” med hjärtformad vattensäng och rund rosa Hot Tub. Det är tyvärr så det låter.

Hade man valt att spela in denna sång med kontrabas, en stråkkvartett, piano och sång så hade den kunnat vara en hit på ett helt annat sätt. Nämligen som en respekterad kärleksballad.

Nu blev det inte så…

Radiostrejk och ljuvlig kommentar

I morgon tystnar kommersiella radion i en timme under morgonen i en protestaktion mot dom sk koncessionsavgifterna på dryga 140 miljoner per år. Jag har själv, om än kort, jobbat med kommersiell radio nere i södra Spanien och förstod en hel del om svensk media under den tiden.

En kommentar skriven av signaturen “GoEk” på Expressen var så lysande bra när det gäller sammanfattningen om Svensk radio så jag var tvungen posta den här, hoppas författaren inte har något emot det.

Radio, detta fantastiska media, är så uselt använt i detta land att det är rent vidrigt. På ena sidan har vi “´det fria mediet”, d.v.s. statskontrollerat åsikts och propagandamonopol för PK-maffian och etablissemanget och på andra sidan har vi den nu “jagade” kommersiella radion som är så outhärdlig att lyssna på med sin stockdumma, malande reklam och “hittmusik” att det i praktiken inte finns något att lyssna på om man inte är vänsterorienterad 40-talist eller tonåring. USA är återigen en vägledare med ett brett utbud av visserligen kommersiell radio men ändå mycket mer än våran usla version. Gissat att det kommer ta decennier för f.d. sovjetrepubliken Sverige att få denna bredd.

Gypsettare – Inte så dumt

Dagens nyheter skriver idag om “gypsettare“. En kategori människor som kombinerar en zigenarstil och jetsetstil till ett. Det handlar mer om nätverkande och om livskvalitet än vad det handlar om pengar & rikedom och man vill vara herre över sitt eget liv snarare än falla in i traditionella fållor.

Jag gillar och beundrar dom som vågar, jag är nog själv innerst inne lite av en gypsettare. Jag har spontanåkt till New York på dejt, jag har bott i Spanien och sänt radio och har planer på att åka till Thailand och dyka en dag. Inget extremt men samtidigt mer än vad många skulle göra redan där. Jag bor i en liten och billig lägenhet för att snabbt kunna dra iväg igen om chansen ges, mina studier kan jag sköta på distans och jobb utomlands är både spännande och givande om ni frågar mig. Mitt stor äventyr just nu är mina präststudier, ett fantastiskt äventyr som formas mer och mer för varje år …

Det som direkt slår mig är tråkinställningen hos många som kommenterar artikeln. Varför måste man direkt klassificeras som oseriös och flummig för att man inte vill “hitta nån”, köpa hus i typ Tranås och få två ungar som man ska skjuta runt i en Bugaboo-vagn med regskylt där det står typ “Tindhra 09″.

Seriös är man då man tar livet och sin livsstil på allvar, så länge den livsstilen inte skadar andra eller bryter mot lagen. Man är inte automatiskt seriös för att man har en liten Kevin eller en villa nånstans. Allt snack runt ikring detta känns bara som direkt avundsjuka och inget annat. Vi föds inte in i mallar utan vi föds till fria individer som faktiskt får göra som vi själva vill. När det gäller pengar så krävs visserligen en del, men jag jobbar 65% inom offentlig sektor och kommer en bra bit på det.

Så, hatten av till alla som vågar förverkliga sina drömmar och lever som dom vill. Det kräver en stor portion mod och mycket vilja, men det går…