090909 blev The Beatles återigen aktuella som få.
Alla plattorna släpptes i nya versioner med krispigare ljudbild. Dom nya mastringarna och mixningarna (i vissa fall) känns som om man rengjort banden och dom gamla bandspelarna och jobbat som tokar för att få ut det sista av Beatleskatalogen. Bra med tanke på att 80-talsversionerna som släpptes på CD inte höll måttet ett skvatt. Min relation till bandet är dock väldigt dubbel. Det är i det närmaste tabu att tycka det och absolut tabu att säga det, framförallt om man som jag är musiklärare till yrket. Beatles ska man bara älska och allt dom gjorde var nytt och revolutionerande. Och visst har jag starka känslor för allt bra dom gjorde. Låtskatten är enorm, kreativiteten sanslös och på några få år lyckades dom med något ingen hade gjort innan. Lik förbaskat undrar jag en del saker
1.Varför kan inte dåtiden och en del fans acceptera att detta var John Lennons band i första hand. Paul skrev en del bra låtar men det går inte jämföra med John. Jämför Strawberry Fields med Penny Lane och ni förstår vad jag menar. Med detta inte menat att Paul inte skrev bra låtar också, vi snackar ju mannen bakom ”Yesterday”. Men ändå,…
2. Varför envisades Paul med sina kabarélåtar. Både Sgt Pepper och Abbey Road sjunker i mina ögon rejält på att han drog in ”When I’m 64” på den första respektive ”Maxells Silver Hammer” på den sistnämnda. En platta blir aldrig bättre än sin svagaste låt och i mina ögon kan inte en skiva vara tidernas bästa då dessa två bottennapp finns med.
3. Överlag har jag svårt för vurmandet av ”Sgt Pepper” som tidernas bästa album. Bästa konceptalbum, javisst, men den producerade inte direkt hits. Möjligtvis ”With A Little Help From My Friends” men då var det Joe Cocker som sjöng. Pratar vi Beatles både, enligt mig, Revolver, Rubber Soul och det vita dubbelalbumet ligga högre i rankingen.
4. Varför gnäller Paul McCartney fortfarande på Phil Spector för hans produktion av sista skivan, Let It Be. Face it Paul, ni hade övergett projektet och lät en amerikansk producent, känd för sina ljudväggar, ta över. En amerikansk producent producerar oftast för den amerikanska marknaden och han lyckades. Hans version av ”Let It Be” blev eran sista USA-etta, kanske antagligen för att den var anpassad till den marknaden oavsett du gillade den eller inte. För övrigt är det en av Pauls bästa låtar, en tvättäkta klassiker.
5. Varför sväljer ni inte stoltheten och släpper dom nymastrade versionerna på iTunes och andra tjänster för laglig nedladdning? Det är 2009 nu, snart 2010.
6. Varför får jag som musikälskare inte undra följande saker utan att få en halv hord efter mig. Det är bara att inse, Beatles gjorde blunders dom också. En del saker förstår jag bara inte men jag kanske är för ung. Jag är född 1977 och då jag var barn på 80-talet var Beatles något som ens föräldrar gillade. Kanske det är där skillnaden mellan mig, som uppskattar Beatles som ett bra band som gjorde så bra musik att dom blev tidernas största, och dom riktiga fansen som anser att ingen bra musik gjorts efter 1970 ligger.
7. Att jämföra popularitet 1964 och idag är som att jämföra äpplen och päron. Lägg ner och säg att det inte finns några band som kan matcha Beatles i popularitet idag. Mediautbudet, musikutbudet och synen på unga människor är annan idag än då, såpass totalt annorlunda att det inte går att jämföra ett smack och alla försök egentligen bara blir ett meningslöst ordbludder.
- – - – - – - – - -
Min rekommendation är att skaffa dom remastrade Beatlesplattorna i alla fall. Det är en låtskatt som få matchar. Men jag anser lik förbaskat att Beach Boys ”Pet Sounds” knäcker Sgt Pepper varje dag i veckan. Att min uppväxtmusik står sig bra i jämförelse och att Beatles inte går att uppskatta och lovprisa för det fantastiska band dom var, ett av dom största.
Men det är inte min generations musik och kommer aldrig att bli. Och tack och lov att det finns utveckling även inom musikbranchen.
