Jag har tagit en bloggpaus, fastnade i dåliga mönster och kassa tankar.
Tillbaka i en snar framtid, lovar 
Lugn och ro …
Reply
Undervisningsmaterial is da shit
Mitt jobb är bland dom mest flumpåverkade överhuvudtaget. Att lära ut musik är inte bara att lära ut utan man ska även vara konstnärlig, ha vänsteråsikter (ja, det är nästan obligatoriskt) samt gärna vara lite mer bohem än andra lärare.
Detta enligt fördomarna som tack och lov inte stämmer.
En sak som dock stämmer mer än väl är den flummiga viljan att utveckla ett ämne och att på något vänster försöka uppfinna hjulet om och om igen. Man ska hitta nya tillvägagångssätt, nya sätt att “närma sig ämnet” och nya sätt att få elever att förstå varför det är så skoj att spela musik.
Jag tycker allt det där till 99% är blaha blaha och inget annat. I mitt jobb har jag upptäckt att ett flertal saker har bidragit till en bra musikundervisning. Ett bra ledarskap, bra låtar och ett eneklt och pedagogiskt korrekt teorimaterial, där skolverkets mål nås och man enkelt kan betygsätta.
Av dessa så är bra låtar det viktigaste. Om musiklärarkåren la 50% av sin AP-tid (arbetsplatsförlagd tid dvs den tid vi är på skolan men inte undervisar) på att planka nytt och bra material som ligger eleverna nära, så kommer med 90% chans undervisningen att flyta bättre.
Eleverna känner helt enkelt mer för Lady Gaga och Green Day än för dear old Tom Dooley. Lägg sen till lite Johnny Cash, Elvis och ABBA. You got it …
Problemet med att musikundervisningen faller på många skolor kan jag se två anledningar till. 1. Brist på visioner, kompetens och utbildade lärare OCH 2. brist på bra låtar.
Och av dessa är punkt två den viktigaste …
Fältartisterna 2010
Vad säger man, hjälp …
Fem dagar och sex nätter. Strid, vapen och musik så det räcker och nästan blir över. Fältartisterna är något totalt unikt och jag är stolt över att få vara med i detta fantastiska gäng.
Hur veckan sett ut i punktform.
* Spelat nio låtar och sjungit/frontat en.
* Skjutit sju magasin lösplugg
* Skjutit skarpt, dock inte mer än två magasin
* Umgåtts med underbara människor
* Fått träningsverk som heter Agaton p.g.a nästa punkt
* Övade strid och förflyttningar plus sjukvård.
* En gång igen fått rejäla skavsår av kängor m/90
* Jag höll mig frisk denna gång, tack och lov
* Jag har njutit varje sekund.
Tack till alla “fältisar” och givetvis alla instruktörer som hållit en fantastisk kurs. Den knäckte 2007 med hästlängder.
Kram på er alla.
Linda Rosing – denna gigant
Linda Rosing (imorgon Thelenius) är väl känd för att ha haft sex i TV, utbildat sig till flygvärdinna (som flygrädd) samt ha en blogg där hon beskriver skönhetsbehandlingar, hårförlängningar samt matlagning (där dock maten mest liknar ett straff). Hennes sejour som partiledare, smyckedesigner, playboybunny, författare, förebild samt blivande porrskådespelare nämner jag bara i förbifarten, det vore lite för elakt att djupdyka i här.
Hennes bloggande handlar mest om mig, jag och mitt. Min utväxt, mitt träningsschema och min tid och min vikt. Det är inget fel i att skriva om sitt liv men att göra det så totalego som denna dam gör är helt fantastiskt kul.
På ren elakhet (eller kalla det humor) så har nu undertecknad valt att kopiera ett av hennes sista blogginlägg innan bröllopet med vissa ord i fetstil. Märk väl att man är två som gifter sig, i alla fall i dom flesta förhållanden. Denna dam verkar gifta sig med sin egen drömbild av vad det är att gifta sig, typ.
Läs och begrunda.
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
Mötet med våra toastmasters Alex och Jonas i går gick mycket bra. Det känns skönt att vi nu har lämnat över allt till dom, snart kan jag bara ta hand om mig och mitt nu. Det enda som är kvar som jag ska göra när det gäller just bröllopet, är att vi ska vara ute på stället där bröllopsfesten är och reka, och det ska jag göra kl:16 i eftermiddag, sen är allt klart. Nu är det bara två dagar kvar och mina bröllops nerver är i full gång:-). Men så ska det väl vara annars vore det konstigt när det är min stora dag.
Efter mötet på där vår fest ska hållas tog vi ett kvällsdopp!
Nu ska jag bege mig till Beauty Center där Lulu ska göra under med mitt ansikte:-)!
I morgon gifter vi oss:-)!!! Det ska bli så kuuuul!!!
- – - – - – - – - – - – - – -
Mer tvåsamhet än så kan det ju inte bli. Tyvärr så tror jag på att det slutar i skilsmässa inom 2 år och x antal löpsedlar där “någon” gråter ut över hur dum hon varit men nu ska “finna sig själv”.
Hoppas dock jag har fel …
Update: Dagen efter jag skrev detta kom detta inlägg. Mer “partankar” än nånsin …
Om några timmar är jag fru Thelenius !
Jag gifter mig idag och jag är såååååå himla nervös nu. Snart ska jag ta med mig barnen och bege mig för att göra mig till den vackraste brud någonsin. Förväntningarna är stora och allt måste vara perfekt. Så är jag , men jag är i trygga händer så det ska inte vara något problem. Min mamma och Pappa kommer snart och tar hand om Kean medans jag, Melissa och Kevin ska fixas.
Himmel …
Låtar jag inte förstår mig på – Del 2 – Time, Love & Tenderness
Smaka bara på titeln. Bara den kan väl göra den mest plåtmagade lyssnaren illamående.
Michael Bolton är en beundransvärd man på många sätt, jag respekterar honom stort för att han stått pall. Delvis är han en bra sångare i sin genre, betydligt duktigare än vad många vill få honom till. Sedan har han fått ta enorma mängder skit, som han på ren svenska vitat bort och gravat åt. Han har helt enkelt kört sin grej och stått för den, även om han hade hockeyfrilla så sent som 1999.
Men då man 1990 engagerar “superlåtskrivaren” Dianne Warren och låter Walter Afanaiseff (tänk Mariah Carey – “Music Box” och Savage Garden – “Affirmation”) producera kan det ju inte annat än bli en katastrof, i alla fall 20 år senare. Problemet är att 1990 måste detta redan låtit enormt passé.
Vad jag syftar på är trummaskinen med det enorma reverbet som dånar igenom hela låten. Synthbasen som låter så plastig så man tror inte att det är sant och den där “orchestra hit”-grejen som fortfarande finns på våra keyboardar i musiksalen och driver mig till vansinne.
Detta är självklart gjort för radio och vara lyssningsvänligt som bara attan, det konstnärliga värdet är såklart nersopat redan på ruta ett. Men är det egentligen så dåligt? Problemet i mina öron är arret, instrumenteringen och titeln. Låten i sig är ju inte så kass. Med en ståbas, en pianist och lite jazztrummor skulle man kanske kunna fräscha upp den rejält?
Niklas Strömstedt melankolisk?
Melankolisk Niklas pratar ut i Expressen och tycker folk fått en felaktig bild av honom?
Saker som Niklas låtar brukar handla om
1. Att köra på fåglar och begrava dom nånstans vid en sjö
2. Att vara förlorad igen, trots att kärleken vinner så är JAG förlorad igen.
3. Om jag vart en häst vore du ett stall om du var hagen så vore jag staketet
4. Om att en kärlekskrank man kör en postbil med brev till byns enda blondin
5. Att åka ut på Lidingö och hem igen.
Inte sagt att Niklas inte är en duktig artist, men med detta som mest kända alster (om än lite omskrivna här) så är det kanske inte så konstigt att man framstår som melankolisk.
Niklas verkar dock vara en man med både distans och humor, då han själv drivit med ovanstående textrader vid ett flertal tillfällen vilket hedrar honom!
Låtar jag inte förstår mig på – Del 1 – We Built This City
Jefferson Airplane blev Jefferson Starship 1985. När bandet tyckte dom gått för långt från sina mästerverk , skrivna och inspelade i och under det knarkiga San Fransiscos glada 60-tal, strök man helt enkelt Jefferson från bandnamnet. 1985 kom man således ut med sin första skiva som “nytt” band. Självklart ger man skivan det fantastiska namnet “Knee Deep In The Hoopla” och som första singel väljs ovanstående låt.
Låten är inte så hemsk musikaliskt, men soundet liknar snudd på inget annat. 80-talskitch så det bara skriker om det. Texten skrevs av Bernie Taupin, mest känd som Elton Johns textförfattare. Och så denna video …
Vad han egentligen menade fattade nog ingen. Vilken var staden man byggde på rock’ roll? Vad skulle staden symbolisera? Om det nu INTE var San Fransisco varför är det då med en “trafikrapport” under bryggan där “Golden Gate Bridge” och “City by the bay” nämns? Denna lär dock ha bytts ut mot olika trafikrapporter från olika städer efter liken stad låten spelades i, i New York City så pratade man om George Washington Bridge istället, etc …
Det hela blir ännu lustigare då man analyserar testen. Den handlar nämligen om Los Angeles under tidigt 70-tal och om alla som flyttade dit och sökte jobb i musikbranschen. Lägg sen till att texten är skriven av en Engelsman och man lägger in en trafikrapport från San Fransisco på den versionen som släpps i hela världen.
Inte konstigt att det blir knäppt …
Hur det gick för låten? Tja, USA-etta såklart
Men vad var det man egentligen menade?
I det klassiska programmet “Studio S” från 1980 rekommenderar jag alla att se. Det är fantastiskt roligt och få saker kan väl visa så tydligt hur långt vi har kommit sen dess. Man skyllde allt på videon, precis som man senare skulle skylla på TV-spel och sedan på internet. Barn skulle förstöras och man tyckte att det var totalt förfärligt och tårdrypande föräldrar säger rätt ut att “detta måste stoppas”.
Men allvarligt talat, våldsvideon var ju bara en piss i Missisppi i sammanhanget. Det riktiga problemet, som föräldrar och som politiker såg, var att dom var på väg att förlora greppet. Man hade monopol på vad man kunde se i en TV-ruta och nu höll det på att falla. Man kunde faktiskt spela in filmer och se dom när man ville, samma sak med barnprogram. Man kunde också låna band av varandra, hyra filmer med obekvämt material (här snöar dom in på skräckfilm, porr var väl för grovt antar jag) och man kunde se det när man ville.
Detta var ju, 1980, förfärligt. Tappade man kontrollen skulle det gå ut över barns välbefinnande, läxläsningen skulle bli lidande då man de facto kunde se något annat än det som visades i TV (typ Staffan Westerberg). Det är ju det som hela debatten handlar om, dom använder skräckfilmer och barn som skrämselpropaganda för att människor inte ska glida den statliga median ur händerna.
Några år senare ville ledande politiker förbjuda parabolantenner för att kunna se kommersiell TV. Det gick inte. Vis slutet av 80-talet hade svenskarna vaknat ur en mediaväreld där TV sändes sex timmar om dygnet och lördagkvällarna var underhållningsprogram (med ofarlige Thore Skogman som ständig gäst) och man ville ha något annat. Något som inte bara var tillrättalagt, snällt och korrekt.
Kanske detta program var ett rejält avstamp i den riktningen? Efter detta program lär antalet sålda videobandspelare ha skjutit i höjden. Kanske inte var det som redaktionen bakom programmet ville, men det sa lite mer om vad folket ville.
Avsnittet är i sju delar, allt finns på tuben. Första delen kan ni se i fönstret ovan. Mycket nöje
Idag
Sommar och sol
Tiden har runnit iväg och jag har inte skrivit på ett tag. Har tagit en kort paus men återkommer i början av juli. Tills dess, ni har två år inlägg att läsa bland.
Eller tja, två år av hafsigt skrivna tankar skulle nog passa in bättre.
Tack alla som ändå besöker bloggen, men som sagt, vi behöver alla kortare pauser.
// Björn
Den sista ljuva stunden
Till terminsavslutningen skrev jag följande allsång. Den blev inte accepterad av arbetslaget som höll i avslutningslunchen och lika bra är väl det. Jag tror inte alla skulle fattat skämtet. Texten rimmar inte ett smack och det är just det som är skämtet. Originalet är ju exakt likadant, fast på allvar …
Så, istället för att sjunga den med kollegorna delar jag med mig av den här istället. Märk väl som sagt, texten rimmar inte en endaste gång men ibland skulle den kunnat ha gjort det. Jag har helt enkelt tagit bort två självklara rim och lagt in helt fel ord i sammanhanget 
Och sen måste man ju ta med feltänket runt ordet “falnar”. I originalet är det nattens mörker som falnar. Falna betyder “sakta dö ut” och jag vill se hur det går till då mörkret sakta dör ut …
Anyway, efter en termin av brandlarm och slit, men också mycket skoj….
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
Den sista ljuva stunden
(De sista ljuva åren)
När vårens timmar falnar
och klockan har ringt ut
Då är det dags att samlas
Som så många gånger förr
Vi har nått att avsluta
Som påbörjades en gång
I mitten av Augusti
Just då sommarn blev till höst
Att följa skolans lagar
Är inte jämt så lätt
Fick glädjas åt dom stunder
Då ingenting gick fel
Men trots att det förändras
Så ligger nånting kvar.
Och något vi ska minnas
Det är kallet som vi fått.
Så låt den sista ljuva stunden
Då eleverna gått hem
Då inget brandlarm tjuter
Och konflikterna är slut
Och inga prov ska rättas
Och inga rökare sätts dit
Bli det som du tar med dig hemåt
Av en avslutad termin
En del fick gråa hårstrån
eller sammanbrott och sånt.
Av saker som kan hända
när ingenting blir rätt.
Då ska vi ändå minnas
att till hösten är det glömt.
Då ska vi samlas åter
När det varma går mot kallt.
Så låt den sista ljuva stunden…
Av en avslutad termin