Jag har en brokig bakgrund. Kan inte påstå jag hade det lätt i skolan alla gånger, kommer från en bygd där min familj var främmande fåglar. jag var ensambarn, hade gått på dagis och mina föräldrar är akademiker. Idag är det ju inget konstigt alls, men då, i denna lilla by, var det väldigt konstigt.

I ett sammanhang där man i nio fall av tio var “fel” så har man väldigt svårt att senare komma på vad som är mitt “rätt”. Jag plockade upp den kristna tron från min hembygd och behöll den inom mig, den växte och blev en del av min livsstil. Det jag dock sedan skulle vända mig mot den form av jantelag/självhävdelseverktyg som den kristna tron blev. Vad skulle jag göra för att delvis kunna leva ut den tro jag har, vara ärlig mot mig själv, min släkt och mina andra nära och kära och samtidigt ha en chans att kunna påverka.

jo, den nyutbildade musikläraren bestämde sig för att bli präst. Att bli präst tar 11 terminer, på HELTID. Hur skulle jag orka var dom första tankarna? Och ofta kör jag ihop totalt och är nära att ge upp. Men energin och viljan finns alltid som en låga någonstans som driver på en att göra detta, bli klar och komma ut på fältet.

När energin tryter som mest så brukar jag lyssna på en sång med den amerikanske sångaren Bob Carlisle. Låten handlar om det som jag tycker man bör göra i livet, nämligen chansa. Står man still med fötterna i den egna myllan livet ut så har man ingen chans att påverka. Man måste våga hoppa utför stup ibland, förutsatt att man vet att någon finns där och hjälper en ännu högre efteråt. Livet är inte lätt, allt är inte självklart och den kristna tron är ingen garanti för att ens jordevandring är evig lycka.

Men jag lovar er en sak. När jag stod här hemma,  hösten 2005 och tänkte eller bad (minns inte riktigt vilket) att  “JA, jag SKA göra det. Herre ta emot mig nu, för jag hoppar nu”.  Just i den stunden ringde Bob Carlisles “Chanse I Have To Take” i mina öron

Bob Carlisle – Chance I Have To Take

(spotifylänk, om ni vill höra)

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Chanse I Have To Take
Bob Carlisle

Down inside this heart of mine
There is a door locked by design
Hinges of rust from all the tears
Keep it shut from all my fears
You ask me to let down the wall
With no defense to catch my fall
It’s too late to play it safe
It’s the chance I have to take

So I choose love, a love that can take
A heart so cold and teach it to break
Tears may fall along the way
That’s the chance I have to take

I’ve seen a mockery made of love
Everyone talks but no one does
So I hid my heart upon a shelf
To never give to anyone else
I fall apart when I hear Your words
Healing will come to those who hurt
Change never comes to those who wait
It’s the chance I have to take

So I choose love, a love that can take…

True joy in living is found only in forgiving
The ones who’ve scarred you so
Let them go … let them go

Now You are asking for my trust
That’s been abused so very much
But I’ll give to You the me that breaks
It’s the chance I have to take